aimi

8 dagar utan piller, vet inte om jag känner någon skillnad än eller om jag bara inbillar mig.Jag blir lättare våt nu och min lust har nog kommit tillbaka lite. Det känns förjävla skönt om det nu är så. Känns som en sten lättat när man vet vad alla problemen berodde på så det är bara att hålla tummarna.

Lättirriterad, slarvig och lat tonåring, är det verkligen jag? Fick skäll av gustav idag och det fick mig att fundera på om jag verkligen är sån. Jag diskar knappt, lagar mat el städar. Har jag gått och blivit en prinsessa på ärten? Usch! Tanken äcklar mig. Sån är vekrligen inte jag, eller?
Försöker bättra mig men jag har inte inspiration nu för tiden, allt mitt umph är borta. Känner mig tom på energi, orkeslös, flytandes i vakuum.

Ångest inför framtiden..jobb, pengar, bitter och avundsjuk på alla som får åka iväg. Som min kära syster som ska till mexico med sin karl eller polaren som ska till egypten 1 vecka med kompisar. Fan jag vill också!

Det är förjävligt att vara timvikarie den här månaden!

Den bittra verkligheten kom för tidigt. Stiger in i mitt bortglömda rum. Förklädd till en morgonsol. Jag borde springa.

Nu har jag bestämt mig för att satsa stenhårt på körkort. Har redan börjat lite på bonniers trafikskola och ska väl skriva in mig idag eller imorrn o boka in lite körlektioner. Kan lika gärna försöka fixa det här nu eftersom jag knappt jobbar någonting. Mitt i allt detta ska jag dessutom sluta med mina fucking ppiller. Hoppas verkligen att det är problemet på alla mina kroppsliga bekymmer.

Ska försöka uppdatera o skriva om hur avvänjningen går, har trots allt proppat i mig hormoner i 5 eller 6 år. Kommer nog ta ett tag innan jag ser nån förändring. Det jag oroar mig mest för är att jag kanske kommer få massa finnar och att mina bröst kommer bli mindre. Det vill jag ju inte, men hellre det än att min kropp ska lida under hormonernas piska. Går ju alltid att lösa en småbröst-situation.

"I'm racing the earth"